Peripheral image quality and myopia
Tid: Fr 2026-01-30 kl 09.00
Plats: Rum 4204, Albano Hus 3, Hannes Alfvéns väg 12
Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/65512985691
Språk: Engelska
Respondent: Charlie Börjeson , Bio-Opto-Nanofysik
Opponent: Professor Michael Collins, Queensland University of Technology, Brisbane, Australia
Handledare: Professor Linda Lundström, Bio-Opto-Nanofysik; Associate professor Peter Unsbo, Bio-Opto-Nanofysik
Abstract
Myopi (närsynthet) är när ögats axiallängd är för lång relativt dess fokallängd. Detta sker oftast under barndomen när ögat växer, vilket leder till suddig syn för avlägsna objekt. Den ökade ögonlängden ökar dessutom risken för flertalet synhotande ögonsjukdomar senare i livet. Myopin i världen har ökat under de senaste decennierna, men de underliggande mekanismerna bakom myopisk ögontillväxt är ännu inte helt kända.
Djurstudier har visat att perifert fokus bakom näthinnan kan signalera till ögat att växa, medan fokus framför signalerar det omvända. I nyare studier har man visat att optiska myopikontrollglasögon/-kontaktlinser som modifierar den perifera bildkvaliteten kan bromsa närsynthetsprogression hos barn, dock med oförklarat stora skillnader mellan individer. Målet med denna avhandling är att identifiera egenskaper i den perifera bilkvaliteten kopplade till närsynhet.
I denna avhandling mättes den perifera bildkvaliteten primärt med en tvåvinkelaberrometer som har två Hartmann-Shack-vågfrontssensorer med varsitt vågfrontsavbildande teleskop. Vi jämförde egenskaperna hos 4f-teleskop och icke-4f-teleskop, vilket sedan användes under utvecklingen av tvåvinkelaberrometern.
Vi undersökte vilken effekt optiska myopikontrollglasögon (varav en progressiv design och två mikrolinsdesigner) har på perifer bildkvalitet. Vi såg att den progressiva designen gjorde den relativa perifera refraktionen (RPR) mer negativ, d.v.s. flyttade den perifera bilden mer framför näthinnan. De två mikrolinsdesignerna ändrade inte RPR:en, utan gjorde istället den perifera bilden suddigare, oavsett habituell RPR. Detta tyder på att den progressiva designen och mikrolinsdesignerna har olika underliggande myopikontrollmekanismer. Vi studerade också hornhinneförändringar från ortokeratologi (hårda nattlinser som omformar hornhinnan), och upptäckte att större initial myopi var korrelerat med bättre myopikontrolleffekt och med större hornhinneförändringar. Eftersom ortokeratologi tidigare visats ge mer negativ RPR, tyder detta på att ortokeratologi och progressiva myopikontrollglasögon har liknande mekanismer.
Vi undersökte vidare hur den perifera bildkvaliteten skiljer sig mellan barn, vuxna myoper, och vuxna icke-myoper. Vi såg att barnen och de vuxna icke-myoperna hade en asymmetrisk RPR-profil (nasala synfältet jämfört med temporala), men inte de vuxna myoperna. Asymmetrin blev starkare under närarbete, vilket tyder på att RPR under närarbete kan vara kopplat till närsynthetsutveckling. Vi upptäckte också att icke-myoper hade mindre väldefinierade perifera fokus (större ''refraktionsdjup'') än myoper (både för vuxna och barn), dessutom ofta med multifokala egenskaper.
Slutligen undersökte vi den longitudinella utvecklingen hos barnen över ett år. Större axiallängdstillväxt var kopplat till mer positiv initial RPR, särskilt för närarbete, dock inte på en signifikant nivå. Vi kommer att fortsätta följa barnens RPR, perifera bildkvalitet, och axiallängdstillväxt under de nästkommande åren.